Vitaminkick

Nästan två veckor utan en enda ridtur. Det mår jag inte bra av. Hur svårt kan det vara att få till ett liv med lagom balans? Skitsvårt för mig i alla fall. Men skam den som ger sig.

Jag har hittills idag hunnit med en ridtur på Brolle. Han var glad och pigg. Och lite väl het, vilket knappast var konstigt. Då är det bra att välja vägar med lite extra snö för motståndets skull. För säkerhets skulle hade jag satt på mig säkerhetsvästen idag. Den är ta mig tusan bara OK när man galopperar, dvs lätt framåtlutning. I alla andra sammanhang så är den ett hinder och bara i vägen. Undrar om någon gjort en studie på hur mycket den försämrar ryttarens följsamhet.

Och galopperade gjorde vi, på "vintervägen" som några av oss kallar den. Kommer man söderifrån så är den helt perfekt för en lite längre galopp eftersom det är lite motlut hela vägen. Så jag lät Brolle galoppera här och jag försökte inte ens ha kontroll på hastigheten för det fick lösa sig längre fram - han blir trött och har inget emot att jag ber honom sakta av. Fast han höll farten lite längre än jag trodde så jag började fundera på hur jag skulle få stopp på honom. Men som alltid med Brolle så löser det sig. Han har liksom koll på något sätt.

När vi kom tillbaka till stallet var vi som två blöta snögubbar. Sista biten bestod mest av uppväxt sly som hänger över stigen och det går inte att undgå att få all snön över sig.

Snart ska jag ge mig iväg ut med Tjejen också och då tar jag samma väg som med Brolle eftersom den vägen är röjd från snö nu.

En dag som kan liknas med en kraftig vitaminkick!