Nyår med vildsvin och tappsko

Årets första dag bjöd på en lovande start med solsken. Syrran och jag inledde vår ridtur med stor optimism. Det här skulle bli en härlig ridtur med pigga hästar. Det kunde ju ha varit trötta hästar också i och med att de fått gå en hel del de senaste två veckorna. Fast å andra sidan blev det en kort tur med hästarna igår.

Igår körde jag Brolle istället för att rida. Min man har finjusterat rockarden och nu skulle de nya inställningarna prövas. Rockarden funkar nu klockrent och det är bara sätet jag behöver justera för att få det på rätt avstånd från fotplattan.

Det var väl inte perfekta förhållanden för att köra, men vi hade ändå tur för skogsvägen var plogad. Jag blev lite förvånad, men skulle snart inse varför. Först såg vi en jägare som var placerad i ett av älgtornen och vi undrade vad man får jaga på nyårsafton. Efter en stund stöter vi på en jägare till och han berättade att de jagade vildsvin. Inte bästa läge för en tur på skogen med andra ord, men vi fortsatte. Strax stöter vi på jägare nummer 3, som inte såg speciellt munter ut. Sedan när vi hade stött på ett par bilar som stod parkerade tyckte vi att det var lika bra att vända hem tillbaka. Att hamna mitt i en vildsvinsjakt var väl inte riktigt något önskeläge. Fast vi hade inte behövt oroa oss för de hittade inga svin. Och vägen den var plogad just för vildsvinsjakten.

Tjejen gick framför mig och Brolle hela tiden och hon var helt oberörd av det "oväsen" som rockarden orsakade i issörjan. Det var riktigt bra det. Hon är cool.

Tillbaka till dagens ridtur. Tjejen var på hugget och hon tog ledningen som vanligt på den inledande skrittsträckan. Brolle släntrade efter i sakta mak. Min plan idag var att försöka hitta en stig som jag brukat rida på mycket förr om åren. Hittade platsen för stigen, men det var lite osäkert hur underlaget var då det nyligen blivit ett hygge där. Vi testade att ge oss ut på hygget, men fick vända rätt så snart. Det var omöjligt att gå där. Tyvärr resulterade det också i att Brolle tappade en sko. Han måste ha fastnat på något sätt och ryckt av den.

6 km hemifrån ungefär och isiga vägar. Inte roligt. Vi fick skritta hemåt och jag fick försöka undvika isfläckarna bäst jag kunde. Mestadels var det inga problem, men det blev riktigt spännande några gånger. Snopet slut på ridturen. Nu gäller det att få snabb hjälp av hovslagaren.