Maraton för första gången

Idag har det varit premiär för Brolle och mig i maraton. Wermlands Körsällskap arrangerade en träning i maraton under tävlingsliknande förhållanden som det har beskrivits. Vi skulle ha haft en tävling, men vi fick inte tag på någon domare så då blev det träning istället.

Igår var vi några som ställde i ordning tre av de fyra hindren + lite annat som skulle placeras ut inför träningen idag. Vi använde oss av två av maratonens tre sträckor - D och E. D-sträcken innebär skritt och i vårt fall ca 800 m. Sedan kommer E-sträckan som ska vara 4 km och gångart väljer man själv - fast det finns ju tempon och tider att hålla sig till. E-sträckan omfattar också de fyra hindren. Den sträckan gjorde vi på 19 minuter. Jag tror det är rätt OK, men vet inte riktigt än. Det är inte så där jättelätt att räkna ut om man inte är något matte-snille.

Den här dagen tog vi med oss Tjejen till Hannäs också. Vi skulle vara borta hela dagen och det var inte så lämpligt att lämna henne ensam här hemma. Hon och Brolle fann sig väl till rätta i sina boxar på Hannäs förutom att Tjejen hade börjat äta på väggarna i sin box. Hon var säkert sur för att det inte fanns något hö att äta. Bara hon fick det så var allt frid och fröjd.

Frid och fröjd var det dock inte när jag skulle ge mig iväg med Brolle. Det blev ett himla gapande och Brolle var på tårna värre. Jag fick lov att flytta tömmarna från översta ringen till mellanringen för att slippa slita och dra i honom.Min groom för dagen undrade försynt om jag kände mig orolig när Brolle höll på och hetsade sig fram (undrar vem som var orolig).

 Till slut kom i alla fall vår starttid och vi inledde vår skrittsträcka. Och den gick fort. Sedan inledde vi E-sträckan med hinder. Det var skönt att få börja trava för då lugnade Brolle ner sig. Första hindret kom efter ca 800 m och Brolle fattade snabbt vad som gällde. Han var helt suverän. Lyssnade helt och hållet på mig och hade det inte varit för mina misstag skulle det ha gått som en dans. Jag höll på att ta en port från fel håll.

Resterande tre hinder gick bättre. Då hade jag fått upp ångan lite. Det här var så himla kul. Och det var det inte bara jag som tyckte. Jag tror alla som var med tyckte det var en kanondag så det ska vi göra om den 6 juni. Den här gången var vi 7 ekipage och nu återstår det att se hur många vi blir nästa gång.