En veckorapport

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - vart tar tiden vägen? Nu har det gått över en vecka sedan jag skrev i min blogg igen. Ändå har det hänt saker under tiden.

Syrran och  jag var ute förra söndagen på en ridtur med Brolle och Tjejen. Allt gick bra och det var en härlig eftermiddag. Fast det händer ju alltid något och Tjejen hittade något att bli lite rädd för. Eller rädd och rädd, det leker helt enkelt lite grann. Brolle blir ju tvungen att spela upp sig också när det händer något, men han fattar ju inte vad det är så det lägger sig snabbt. Han är verkligen Tjejens raka motsats. Högrest, värdig, stabil och kolugn. Hon är liten, nyfiken, livlig och lite lekfull. Med andra ord två mycket trevliga hästar.

En dag under veckan lyckades jag ta mig hem rätt tidigt och passade på att ta ut båda två på en körtur. Jag började med Tjejen och så fin som hon var att köra den här dagen har hon inte varit tidigare. Hon fick trava på lite mer än tidigare, men det var inte lätt att hitta vägstumpar där inte tjälen var ett bekymmer. Det enda som inte är så bra är att hon vänsterställer sig så fruktansvärt i traven. Och skjuter därmed ut höger bog. Jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra för att få henne att gå rakt. Får klura på det.

Med Brolle gick allt på räls som vanligt. Vi behöver komma igång med träning på Hannäs för att få känna att det händer något. Det blir för tråkigt när allt funkar som det ska känns det som.

Den här helgen har det varit mycket Hannäs. Igår lördag var det full arbetsdag och vi fick massor gjort. Boxarna är i det närmaste helt klara. På kvällen red syrran och jag ut och Tjejen visade sig från sin bästa sida. Det hördes på hennes steg att hon börjat slappna av lite. Brolle var seg, men gick väldigt fint i form och det var riktigt roligt.

Ikväll blev det en  ordentlig tur med Brolle. Han har varit så loj när jag varit ute tidigare så jag har nästan börjat undra vad det är med honom. Men jag behöver inte undra så mycket längre. Nu var det en helt annan fart och han var på hugget som han brukar. När vi har Tjejen med så vet jag inte vad som händer med honom. Han skrittar långsamt och han travar långsamt utan att jag egentligen behöver jobba honom. Det är precis som han förstår att hon inte ska gå fortare utan vi ska ta det lite lugnt. Han går ju så fruktansvärt långsamt i terrängen när Tjejen är med, så var det inte idag när vi var ensamma. Lite lustigt tycker jag.

På onsdag kommer en väninna hit och följer med ut på Tjejen. Hon har nordsvensk travare själv som vi tror är väldigt lik Tjejen i sitt rörelsemönster och konstruktion. Det ska bli spännande.