Känner mig begränsad

Det var svårt att ta sig i kragen idag för att ge sig ut och hämta in hästarna. Det både snöade och blåste, inget mysigt alls. Fördelen var förstås att de var lätta att ta in. Kom direkt. Inget väder för hästar heller med andra ord.

Det är tur att grannen har plogat lite på skogen för annars skulle det inte finnas så många ställen att rida på. Snöns karaktär just nu är inte så bra. En skare som är sådär halvhård och som hästarna trampar igenom, men samtidigt så hård så att de får jobba rätt hårt för att gå i snön. Det blir inte jättekul att rida i skogen då. Gjorde i och för sig en liten avstickare, men höll mig mest på skogsvägarna. Och då blir det förstås ridning rakt fram bara.

Och rakt fram betyder för min käre Brolle att då ska det gå lite fortare. Fick jobba med honom en del för vi var som sagt inte överens om vilket tempo som skulle gälla. Galopper gör honom lite spak ett tag, men han hämtar sig fort och så ligger han på igen. Jag längtar ut till tallarna i skogen, de är perfekta för lite snirklande fram och tillbaka.

Idag var det också precis ett år sedan jag bröt benet. Tiden går så fruktansvärt fort och tur är väl det. För min del så kan tiden rusa iväg nu så att det blir vår. Jag vill inte ha mer vinter.