Perfekt väder för att rida har det varit den här helgen och jag har varit ute både lördag och söndag. På lördagen var Brolle lite bökig som vanligt när han inte varit ute på ett tag. Med bökig menar jag att han skrapar med framhovarna mest hela tiden. Fast nu har jag hittat ett sätt att få honom att avbryta skrapandet. Jag nyper honom lätt högt upp på det ben han skrapar med då slutar han, men återupptar skrapandet snabbt igen efteråt. Så det blir en massa nypande, men skam den som ger sig.
På lördag var vi ute i över 1,5 timme. Vi tog en tur och hälsade på hos min syster och där blev Brolle helstressad. Kunde inte stå still mer än 10 sekunder åt gången. Han snurrade runt, gick baklänges, sidledes och höll på. Och det gick inte att förstå vad det berodde på. Min teori var att han kände lukt av häst men såg ingen. Syrrans granne har hästar, men de är på andra sidan vägen i en sluttning. Brolle känner ett starkt behov av att ha koll på allt, framför allt andra hästar.
Jag trodde Brolle skulle lugna ner sig när vi gick hemöver, men det gjorde han inte. Han fick förstås skritta hela vägen hem, men det gick i ett rasande tempo. Trots ett mycket stort antal halter. Ni som vet vad det innebär att skritta långt på en häst som skrittar fort vet vilka konsekvenser det får. Aj, säger jag bara. Ca 300 m hemifrån började han ta det lugnt.
Även om Brolle var stressad och pinnade på så var han inte lättskrämd. Vid ett tillfälle flög en jättestor fläckig fågel upp bara ca 10 m från oss. Gissa om jag blev rädd. Antagligen var det en stor berguv. Brolle ryckte till, men det blev inte mer än så.
Söndagens ridtur kändes bättre. Brolle lugn både på stallgången och ute i skogen. Vi gick på flera ställen där det vara både lerigt, sumpigt och mycket vatten. Han tvekade några gånger, men med lite peppning så går han på.
Jag testar ju lite saker varje gång jag hanterar Brolle ute. Det är mycket viktigt för mig att han respekterar mig och lyssnar. När jag hämtade honom i hagen idag så följde han mig mer följsamt än han brukar göra och höll huvudet lågt. Jag testade då att ha honom gående bakom mig och det funkade jättebra. Han var helt nöjd med att jag gick rakt framför honom och han följde med sänkt huvud. Det är riktigt bra.
Mitt knä är fortfarande inte 100 och jag kan fortfarande inte trava mer än i långsam trav och korta sträckor. Någon kort galopp går också, men inte mer. Att klättra upp och ner går, men det litar på. Det intressanta är att trots att jag får ont i knät efter varje ridtur så blir knät jättebra några timmar senare. Och det är ju positivt. Det gäller bara att fortsätta antagligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar