En helt onödig dag

Ja, idag blev världens otursdag. En helt onödig och frustrerande dag.

Skriver från en sjukhussäng och hoppas på operation så tidigt som möjligt i morgon bitti av mitt knä som fått en spricka och en lös benbit - det är alltså inte bara hästar som får det.

Tillbaka till början. Brolle och jag skulle ut på ytterligare en härligt ridtur i snön, en lite längre tur idag. Vi var positiva och glada båda två. Brolle var extra nyfiken och ville helst göra på sitt eget sätt, men inga större problem. Vi fick mycket snö på oss i skogen trots att vi följde en rät bred stig. Plötsligt drar Brolle rätt ut i skogen och då blev jag helt enkelt arg på honom och då blev han förstås ännu piggare.

Väl ute på skogsvägen, en oplogad sådan, så började vi trava. Brolle glad och pigg. Han ökade lite väl mycket tyckte jag och skulle ta tillbaka honom lite och i samband med det så tappade jag höger stigbygel (hade antagligen blivit is i den - trästigbygel). Jag dunsar ner i sadeln och börjar hålla in. Känner att jag tappar balansen och Brolle ökar traven och som jag sagt så är ju den väldigt stor och svår att sitta i. Inser att jag kommer att ramla av, inser också att jag inte kommer att kunna hålla honom kvar med tygeln och släpper direkt.

I samband med att jag gick i backen känner jag att mitt vänstra knä vrider sig och att något händer. Brolle ser jag bara svansen på och han sticker iväg. Ringer min man direkt, dålig mottagning och får ringa flera gånger. Under tiden har jag insett att mitt ben inte är brutet, men att jag inte kan stödja på det över huvud taget och att jag inte tar mig upp från marken. Hittar en stolpe och kan dra mig upp till slut. Har annars inte slagit mig alls, det var ju djup snö.

Jag var fruktansvärt orolig för vad Brolle skulle hitta på och vart han skulle ta vägen. Jag såg både bilolyckor och brutna ben framför mig. Ringde en väninna som jag bad åka ut och kolla från sitt håll. Under tiden hade min man jagat upp en granne som åkte ut och hämtade mig med scooter och en annan som följde med ut och letade häst på skogen. Ytterligare två grannar engagerades varav en åkte med mig till akuten. Syrran kom också och blev stationerad hemma för att bevaka om Brolle skulle komma hemrusande.

Brolle kom hem efter att jag åkt till akuten, men inte kom han rusande inte. Han kom strosande. Stannade då och då för att smaka på buskarna. Inte svettig, inte stressad. Bara hängande halv tygel, den andra hälften var borta. Min syster kunde lugnt och stilla ta in honom och sadla av honom. När jag fick veta det kunde jag pusta ut och konstatera att Brolle är en stjärna. Han hade inte haft någon brådska hem och tagit en av de slingorna som jag brukar ta när vi är ute.

Jag mår efter omständigheterna bra. Har bara ett knä som värker och så måste jag ligga på rygg i natt. Efter midnatt får jag varken äta eller dricka så jag får se till att stoppa i mig fram tills dess.

Vill inte tänka på vilken tid detta kommer att ta innan jag är fit for fight igen. Det tar jag en annan dag.